Förlorar vi vår förmåga att läsa på djupet?

Inskickat av:

februari 21, 2024

Enligt ny forskning är svaret ja. Oron över att vi förlorar denna viktiga färdighet är störst när det gäller barn som går från att ”lära sig läsa” till att ”läsa för att lära”, vanligtvis vid nio- eller tioårsåldern.[1]

I en aktuell artikel i tidningen The Guardian[2] hänvisar den amerikanske journalisten John R MacArthur till den senaste undersökningen från USA:s utbildningsdepartement, som ”visade att 13-åringars textförståelse hade försämrats med i genomsnitt fyra poäng sedan det covidpåverkade läsåret 2019–2020, och ännu mer alarmerande var att den genomsnittliga nedgången var sju poäng jämfört med siffran från 2012. Resultaten för de elever som presterade sämst låg under den läsförmågenivå som noterades 1971, när den första nationella undersökningen genomfördes.”

Han påpekar att covid-19 och nedstängningarna under pandemin, när undervisningen tvingades övergå till nätet, till stor del får skulden för nedgången, men att det förs ”förvånansvärt lite diskussion” om den ”upplysta skärmen som visar pixlig text i stället för en tryckt eller fotokopierad text” som de flesta barn använde för läsning långt före 2020.

Problemen med att läsa digital text

Jämfört med att läsa en tryckt text innebär läsning av digital text många utmaningar. En av de största är de digitala enheternas beskaffenhet och den enkla tillgången till en mängd distraktioner som de erbjuder. Men det handlar också om hur vi läser digitala texter, vilket tenderar att innebära att vi skrollar och skummar, oavsett om det rör sig om ett textmeddelande från en vän, en artikel på nätet eller ett viktigt läromedel som tillhandahålls av en lärare.

Som vi har beskrivit i en tidigare artikel finns det en växande mängd forskning som undersöker effekten av att läsa digitala texter jämfört med tryckta texter, och som visar att papper och tryck vinner varje gång.

I sin artikel lyfter MacArthur fram den senaste studien som blottlägger de negativa konsekvenserna av att läsa digitala texter i stället för tryckta.

Studien genomfördes av ett team neuroforskare under ledning av dr Karen Froud vid Teachers College, Columbia University i USA. Den omfattade 59 barn i åldrarna 10–12 år, som fick läsa originaltexter på papper och skärm. Forskarna fann att deltagarna läste mer på djupet när de läste en text på papper, jämfört med läsning på skärm där ”ytlig läsning observerades”.

Vad innebär djupläsning?

Innan digitala texter kom till skulle den mesta läsningen ha varit djupläsning, i större eller mindre utsträckning.

Djupläsning handlar inte bara om att lära sig vad texten säger, utan också om att förstå vad den betyder. Det kräver fokus, vilket innebär att det inte får finnas några distraktioner – något som är svårt att uppnå i vår alltmer digitaliserade värld.

Att läsa på djupet är en utmaning för de flesta människor i dag, även för oss som växte upp innan allt digitalt gjorde sitt intåg. Men för barn som lär sig i skolan, där digital text har blivit allt vanligare under de senaste åren, är detta en allvarlig fråga.

I sin artikel från 2009, ”Vikten av djupläsning”, lyfte forskaren, läraren och den internationella förespråkaren för barn och läs- och skrivkunnighet Maryanne Wolf samt författaren till ”Att lära sig läsa i en digital värld”, Mirit Barzillai, fram de utmaningar med djupläsning som barn står inför:

”Med djupläsning menar vi den uppsättning avancerade processer som driver förståelsen framåt och som omfattar slutlednings- och deduktivt tänkande, analogisk förmåga, kritisk analys, reflektion och insikt. Den erfarna läsaren behöver millisekunder för att genomföra dessa processer; den unga hjärnan behöver åratal för att utveckla dem. Båda dessa avgörande tidsdimensioner hotas potentiellt av den digitala kulturens genomgripande betoning på omedelbarhet och informationsmängd samt av ett mediedrivet kognitivt förhållningssätt som omfattar snabbhet och kan motverka eftertanke i både vår läsning och vårt tänkande.”[4]

Om resultaten från läsbedömningarna av barn i USA och Sverige är något att gå efter, håller Wolfs och Barzillais farhågor nu på att besannas. Det finns dock åtgärder som kan vidtas – och som vidtas – för att motverka den digitala världens skadliga effekter på läsningen.

Att återinföra Pappersbaserade texter i skolorna

I Sverige, efter en ”hyperdigitaliserad utbildningsstrategi”, vidtar skolorna nu åtgärder för att åter fokusera på tryckta böcker, lugna lässtunder och handskrivning.

Förändringen kommer efter en nedgång i barns läsförståelse som liknar den i USA. En internationell bedömning visade en nedgång i läsnivåerna hos Sveriges elever i årskurs 4 (omkring nio år) – från ett genomsnitt på 555 år 2016 till 544 år 2021.[5]

Vikten av tryckta böcker i hemmet

Även om föräldrar inte alltid kan kontrollera eller öppet påverka en skolas användning av digitala resurser framför papper, kan de utöva inflytande i hemmet. Wolf betonar hur viktigt det är att föräldrar uppmuntrar till läsning av tryckta böcker i hemmet, så att detta blir en lika stor del av barnens vardag som det digitala och bidrar till att utveckla det Wolf kallar ”bi-litterata” färdigheter.[6]

65 % av konsumenterna föredrar tryckt material

När de får välja föredrar de flesta konsumenter att läsa tryckt material. En undersökning från 2023 av Two Sides visade att 65 % av de europeiska konsumenterna föredrar att läsa tryckta böcker och att 52 % anser att barn lär sig mer när de läser tryckt material jämfört med digitalt material (endast 16 % håller inte med). Ytterligare 45 % instämde i att de förstår berättelsen bättre när de läser nyheter i tryckt form i stället för på nätet.

Slutsats: Tryckt material är bättre för lärande

Den växande mängden forskning om skillnaderna mellan att läsa tryckt och digital text ger en allt tydligare bild av att tryckt material är bäst när det gäller lärande.

I sin artikel i The Guardian citerar MacArthur Froud och hennes team, som ”trots att de är ovilliga att ge tydliga rekommendationer för klassrumsrutiner och läroplaner konstaterar: ’Vi anser att dessa studieresultat motiverar oss att bidra med våra röster … genom att föreslå att vi ännu inte bör kasta bort tryckta böcker, eftersom vi i vårt deltagarurval kunde se en fördel vad gäller djupet i bearbetningen vid läsning av tryckt material.’”